Bildkort från OH-serien © OH-verlag

Tack för alla texter!

Många texter har kommit in och det har varit svårt att välja ut vinnarna. Författarna tillsammans med sina texter presenteras längre ner på sidan.

Uppgiften var denna:

Tolka bildkorten ovan och skriv en miniberättelse eller en reflektion med motiven som utgångspunkt. Väv in orden TYSTNAD, HEMLIGHET och GRÖTFAT i texten och skriv dessa två ord i VERSALER. Du kan böja orden, tex så här: TYSTNADEN, HEMLIGHETERNA och GRÖTFATEN.

Läsaren ska kunna ana kopplingen mellan text och bilder

Den som läser och ser bilderna samtidigt, ska kunna ana kopplingen mellan text och bilder.

Max 100 ord

Din text får innehålla max 100 ord.

Vem kan delta i tävlingen?

Minimiålder för deltagandet är 18 år.

Ett bidrag per deltagare

Du kan endast skicka in ett bidrag till tävlingen. Skriv in texten i formuläret längst ner på sidan. Jag förbehåller mig rätten att korrigera små missar i texterna.

Minst 5 vinster

Minst 5 vinster/presentkort delas ut, värde 300 kr/st. Presentkortet låter dig göra en fotobok eller en bok med endast text på Solentro.

Läs mer om att göra din egen bok på Solentro.

Deadline 1 augusti

Deadline för tävlingen är 1 2025.
Vinnarna utses av mig, Veronica Grönte.
Beslutet kan inte överklagas.
Texter med vinnarnas namn publiceras i Inspirationsbrevet från Författarskola.se samt på Facebook.
Varje vinnare får dessutom ett personligt meddelande via mail.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Skrivartävlingen arrangeras av Författarskola.se

Jag som inbjuder till tävlingen heter Veronica Grönte, är skrivarkursledare sedan drygt 25 år, med utbildning i TV- och videoproduktion samt lärarlegitimation. Författare till skrivhandledningen Pennvässaren – Dramaturgi som verktyg för bra berättelser, där Pennvässarmetoden presenteras. Boken är utgiven på Studentlitteratur 2002.  Foto: Marita Olsson
Här berättar jag lite om mig själv och vad jag vill hjälpa dig med. Se film om grundkursen – intervju från bokmässan.

Läs om hur jag kan hjälpa dig i ditt eget skrivande.
Läs om skrivarkurserna.

Läs om min skrivhandledning, Pennvässaren, utgiven på Studentlitteratur. Har du frågor, maila mig: veronica@forfattarskola.se

Vill du gå en skrivarkurs?

Läs om skrivarkurserna genom att klicka här.

Vill du veta mer om skrivarkurserna?

Skicka mig ett mail, så bestämmer vi en tid då vi kan prata en stund i telefon.
E-post: veronica@forfattarskola.se

Vinnartexterna presenteras här

✏️

”En blomma strävar mot sten och ljus…” Det var en diktstrof som kom i mitt minne när jag satt i TYSTNADEN och skapade min bildväv. En julbonad skulle det bli, med ett stort GRÖTFAT i botten men det var fortfarande en HEMLIGHET. Ingen visste ens att jag var här, långt hemifrån, för att hinna landa efter några tuffa och stressiga år. Jag skulle komma hem till jul, det hade jag lovat men mer visste de inte. Äntligen fanns tid att bara låta tankarna komma och gå. Jag klättrade långsamt på livets stege med himmelen som mål.
Lenette Ahnstedt

✏️

I ett land bortom människans föreställningsförmåga,
folket en besynnerlig målsättning har.
Bakom murarna en repstege mot himlen rest sig,
och det sades att den till Himlens Portar bar.

Det sades att den som klättrade upp blev rikligt belönad,
och många försökte, men föll.
Maria, en kvinna så gammal och klok,
i TYSTNAD en HEMLIGHET i åratal höll.

Hon vandrade ensam bland säden i fälten,
samlade gyllene strån i sin famn.
Av vete och korn hon sitt GRÖTFAT fyllde.
Och av stråna vävdes en matta med Hans Namn.
Linda Laurila

✏️

Hon rörde inte GRÖTFATET
Hon hade inte fått behålla maten
Två morgnar i rad

Han tog henne under TYSTNAD
Han sa att det var deras HEMLIGHET
Att dela med varandra

Hon hade bestämt sig
Hon skulle lämna sin hembygd
Som hon alltid älskat

Han skulle kanske undra
Han skulle inte söka
efter att hon lämnat

Hon skulle bara gå
Hon skulle ta ett steg i taget
Utan att veta vart
Inga-Lena Edlund

✏️

Han tittade på GRÖTFATET och minnen från tiden med munkarna kom till honom. Hur meditationerna och TYSNADEN rivit ner hans inre murar och fått honom att blomma ut i sitt sanna jag. Hur han vågat avslöja HEMLIGHETEN med Akleja som var den största kärlek han upplevt. En tår rullar ner för kinden när han ser bilden inom sig av henne sittande vid sin älskade vävstol. Han minns nattens dröm och hur han sett repstegen som hängde ner från himlen. Han förstod att det äntligen var dags, att hon väntande på honom, han viskade Akleja min älskade jag är på väg…
Annelie Palmqvist

✏️

En vallmo hade slagit rot mellan två murstenar, pockande på uppmärksamhet. Vinden fattade tag i kronbladen. Jag ville rädda den, plocka, men lät den bli där den valt att frodas och dö. En fågel satt uppflugen på ett stenröse mittemot. Det var något sorgfritt över den, kunde ju flyga, leva och dö var som! Minns nu GRÖTFATET på diskbänken, mormors rygg invid vävstolen, hon som plötsligt bröt sin TYSTNAD – ”Hur ska jag kunna dö som inte har levat? ” I HEMLIGHET fantiserade jag om en himlastege, ville förklara; även det lilla, till synes anspråkslösa livet, är ett liv.
Åsa Österberg

✏️

Vid muren satt vi. Åren gick. Vi arbetade med brådska trots att det inte verkade finnas något slut. GRÖTFATEN fylldes på, varje morgon sög vi i oss dess gryniga näring. Vad som inleddes i en sömndrucken, stretande TYSTNAD växte till viskningar och snart blev orden större, vågade ta sig mellan oss, med mod att möta en mottagare. Pinne lades på pinne, tråd mot tråd, ord mötte ord, blev meningar och nästan budskap. Men mörkret föll igen och vi kröp in i våra kojor, drömde om gröt och glömde HEMLIGHETEN som tungan försökt formulera. Den oändliga vägen vi aldrig skulle vandra.
Olivia Orback

✏️

En blomma växer i muren, som om någon i TYSTNAD vävt in den mellan stenarna. Den har samma självklarhet, men också samma sorts HEMLIGHET som den sjunkna skatten som väntar någonstans under ytan, mandeln på botten av GRÖTFATET.

Sådant är självklarheter. Annat är det inte. Det är inte en självklarhet att dikten bär mig. Det är inte en självklarhet att livet gör det heller. Men möjligheterna finns. Till allt. Om man lämnar Rapunzeltornet och försöker. Repstegen kan bära eller brista, men nedanför väntar fälten, gyllene, med löften om värme och liv, bättre jord för blommor att växa i.
Evelina Bramstång

✏️

Jag sitter vid Urds brunn, böjd över väven.
Jag är Verdandi. Min väv är i ständig rörelse, det levande ögonblicket.
Människornas öden löper genom mina och mina systrars varpar och skyttlar.
Vi väver i TYSTNAD.
Jag väver vitt, grönt, ljusgult och blått. Varje livsögonblick en ny nyans.
Dagverðr, dagens första mål. GRÖTFATET på bordet. Lindblomsgrönt.
Den unga flickan som längtansfullt ser ynglingen slipa sin skära.
Hennes HEMLIGHET är vejdeblå.
Människorna spår. Nornorna rår.
Människoödenas vägar är kantade av murar, snår och tistlar.
Men vi väver också broar, solbelysta stigar och honung.
Jag är Verdandi.
Det levande ögonblicket.
Där framtiden avgörs.
Maria Ekström

✏️

I fullständig TYSTNAD och med tunga armar väver jag. Sorgen efter att ha förlorat den jag älskar gör att varje liten rörelse känns överväldigande. Min saknad efter henne är en hög stenmur som stänger ute allt ljus. Tillslut orkar jag inte längre med de repetiva rörelserna. Med trötta steg reser jag mig upp, tar det halvätna GRÖTFATET och ställer ut det. Koltrasten kommer flygande med en vallmo i näbben vilken hon släpper i min hand och börjar äta. Mitt hjärta slår ett extra slag. Vår HEMLIGHET och tecken för kärlek -vallmon. Min älskade har skickat ned en stege från himlen.
Victoria Hedström

✏️

GRÖTFATET hinner nästan inte svalna. Mariam är ivrig. Att väva i TYSTNAD ger henne tid att tänka. Vad betyder den nattliga drömmen som återkommer, gång på gång? Vad är det för en HEMLIG stege som visas där? Vart leder den? Bortre änden tycks försvinna mellan molntussarna över det så välbekanta Baluchianska ökenlandskapet.

Mariam låter tankarna fara. Ögat och handen arbetar i samförstånd, som mattväverskeåren skapat.
Skyffeln hittar mellan lintrådarna. Hon vet att mattan blir en hemgift till stundande bröllopet mellan halta Faria och den förmögna Abdul, vars farfarsfar en gång i tiden grundade stadens enda stenindustrin.
Arja Söderfeldt

✏️

Leila reser sig från bordet, med en uppgiven suck, när hon plockar ihop GRÖTFATEN. Som en mur
av TYSTNAD, hade de suttit där, utan livsglädje och hopp. Hon känner sig omgärdad av en stenmur,
utan öppning. Leila bär på en HEMLIGHET, hon vill resa bort, bort till ett annat liv. En natt drömde
hon, att hon gick på en landsväg. En liten fågel drillade, och då föll en stege ner från himlen. Hon skulle just klättra upp, när hon vaknade. När hon sitter vid vävstolen, är hon lycklig, då har hon chans att
plocka in en röd ros i muren.
Gunnel Oldenmark

✏️

I TYSTNAD bevaras HEMLIGHETER. Bevararna gömmer dem i fogarna på den kollektiva mur där stenarna heter arvssynd, rädsla och skam.
När dåren mejslar loss en sten och låter ljuset sila igenom, sluter sig muren genast igen likt gröten i det GRÖTFAT där en hungrig kluvit den med sin sked.
Kollektivet väver vidare sin sannings matta och låtsas inte om de skarvar som fotsulorna känner. Vägen till himlen är smal och avvikarna, syndarna, ska straffas
Erica Karnbrink

✏️

På en mur, i stadens ytterkant, har någon gjort sig besväret att måla en ros på en sten. Inte längst ner utan högre upp.

TYSTNADEN som lägrade sig när jag frågade de äldre om rosen var bedövande. Ingen sa någonting utan endast ljuden från vävstolarna kunde höras. Jag visste, såsom så många gånger förr, att familjens HEMLIGHETER aldrig kommer att yttras.

Nyfikenheten inom mig kunde dock inte stoppas. Där, borta vid murens slut, fanns repstegen. Som barn fick jag aldrig klättra upp. Nu, som vuxen, klättrade jag. På muren stod GRÖTFATEN staplade, med ett pergament undangömt inuti.
Linn Hedlund

✏️

HEMLIGHETEN låg i väven! Akka kände tilltro till andarnas visdom och när hon förde varpen mellan trådarna mötte hon dem. Måtte väven förmedla det budskap och den kunskap hon behövde för att riva muren som vuxit upp mellan dem. I TYSTNAD jobbade hon och tänkte på de tomma GRÖTFATEN på bordet, hon måste hitta en lösning. Det hann bli mörkt innan hon kände viskningen och slog upp sina ögon för att granska nätet framför sig. Hon blev inte besviken. I arbetet fann hon den helhet hon sökt länge och äntligen kände hon hoppet komma tillbaka!
Helen Eriksson

✏️

En stenmur sträcker sig högt och bär på en HEMLIGHET. En röd och liten ros som växer på murens sten står vakt. Den ser till att hemligheten förblir hemlig. Bakom den tjocka muren, där hemligheten gror, sträcker sig gyllene ängar. En kvinna sitter där i en bekväm TYSNAD och väver de gyllene sädesslag som klär ängarna. Bara fågelsång kan höras. Om en var att äta av sädesslagen, som från ett GRÖTFAT fylld med förgylld gröt, skulle en människa leva för alltid. Åren skulle aldrig komma att lämna sina spår på ens kropp. Därför är det bäst att ängarna förblir gömda.
Beda Borg

Nästa skrivartävling finns här!