Under min skrivarkurs med PennvässarMetoden, får du kunskap för att finna din berättelses röda tråd. Du processar och planerar hela din berättelse i min berättarmall som utgår från den hinderbana och befolkade utvecklingskurva som ingår i metoden. Det är här som begreppet “dramaturgi” kommer in. Se modeller nedan.

Metod

Pennvässarmetoden – hur du hittar den röda tråden och fängslar läsaren genom hela din bok

Mina visuella förklaringar, verktyg och övriga strategier som kombineras med dessa kurvor, bidrar till att du förstår sammanhangen och kan göra kunskapen om berättelsens uppbyggnad och fängslande kraft till din egen. Ofta hör jag deltagare som menar sig vara skrivarkursnördar säga: “Den här kunskapen hade jag behövt för länge sedan.” 

Hur jag knäckte dramaturgins dolda kod

För att jag själv skulle kunna knäcka dramaturgins dolda kod, skapade jag mina egna förpackningar som är unika för Pennvässaren och har upphovsrättsskydd. Dessa modeller i Pennvässarmetoden kallas Hinderbanan och Den befolkade dramaturgiska utvecklingskurvan. Mina visuella förklaringar, verktyg och övriga strategier som kombineras med dessa kurvor, bidrar till att du förstår sammanhangen och kan göra kunskapen om berättelsens uppbyggnad och fängslande kraft till din egen. Ofta hör jag deltagare som menar sig vara skrivarkursnördar säga: “Den här kunskapen hade jag behövt för länge sedan.” 

Hinderbanan

Den befolkade utvecklingskurvan

Antiken

Under Antiken undervisades i retorik och dramaturgi, i konsten att tala och berätta. Modeller och strukturer från dessa båda ”tvillingvetenskaper” hjälpte talaren och diktaren att kommunicera med sin publik. Regelverk hjälpte retorn att övertyga för att åstadkomma eller förändra något. Retorik var ett ämne i Europas skolor ända in på mitten av 1800-talet. I Sverige försvann det från schemat 1842.

Tragedier

Det var Aristoteles som på 300-talet f.Kr. skrev den första dramaturgin. I den förklarade han hur de stora grekiska tragedierna fungerade och vad som gjorde att de nådde sådan framgång. Han satte ord på improvisatörernas talang när han delade in dramat i början, mitt och slut. Genom att iaktta hur skådespelarna arbetade med karaktärgestaltning, hur de lockade publiken att rysa eller skratta genom igenkänning, bidrog han till att öka vår medvetenhet om berättelsens påverkan och kraft.

Vissa delar av Aristoteles poetik finns bevarad och är översatt till svenska – Om diktkonsten/Alfabeta Anamma.

Klassisk dramaturgi

Under antiken var det den grekiska mytologin och som stod modell för berättandet. När kristendomen bredde ut sig byttes referensramarna ut. Numera är det i västvärlden nya testamentets berättelse som utgör prototyp för den dramatiska berättelsen. Människan blir huvudkaraktären som vill nå sitt mål, sin längtan om en inre frid och ropar “Hjälp mig”.  Kristus blir hjälten eller hjälparen som vill stötta huvudkaraktären. Motkraften och förstöraren blir allt det som vill hindra huvudkaraktären från att nå sitt mål. I Hollywood säger man om bibelns dramatiska berättelser: ”The greatest stories ever told”.

Dramaturgi – berättandets grammatik

Ur Pennvässaren

”Dramaturgin är berättandets grammatik som förklarar hur vi kan nå fram med vårt budskap genom en berättelse. För den naturbegåvade berättaren är dramaturgins logiska, dynamiska system en omedveten självklarhet på samma sätt som strukturen är i vårt modersmål, där formläran och meningsbyggnaden upplevs så naturlig att den blir besvärlig att förklara.

Dramaturgins grundläggande regler blir som en karta att orientera efter, där bilden av verkligheten lockar och skärper sinnena och leder oss in på ny, otrampad mark. Dramaturgin öppnar dörren till den berättarförmåga som redan finns inom varje människa, den talang som väntar på att släppas ut i det fria.

Hur kan vi få barn, ungdomar och vuxna att vilja berätta och skriva? Kanske genom att visa hur man gör!”

Ur min skrivhandledning Pennvässare sid 11 – Studentlitteratur 2002