Artikel 24 • Skam, Längtan, Ilska & Försoning

I denna artikel hittar du fyra skrivövningar kring centrala teman i självbiografiskt skrivande: skam, längtan, ilska och försoning. Varje övning är uppbyggd med en inledningstext, reflekterande frågor och utrymme för att skriva fritt. Använd dem som en väg in i ditt berättande, eller för att fördjupa delar av din livshistoria som du redan påbörjat.

1. Skam – att sätta ord på det tysta

Skam lever ofta i det tysta. Den säger: ”Det här får du inte berätta.” Men just genom att skriva kan du försiktigt börja ge den en form – inte för att förstärka den, utan för att förstå den och kanske minska dess makt.

✏️ När har du känt skam – i relation till dig själv, din kropp, dina val, din historia?
✏️ Vems röst hör du i ditt inre när du känner skam?

Skriv fritt här:

2. Längtan – att skriva om det som saknas

Längtan kan vara ett av de mest ärliga spåren i ett liv. Den visar vad som varit viktigt, vad som fattats, vad som fortfarande lever i hjärtat.

✏️ Vad har du längtat efter – i olika delar av livet? När blev din längtan stark?
✏️ Finns det en längtan som följt dig länge, som ännu viskar?

Skriv fritt här:

3. Ilska – att erkänna kraften

Ilska är ofta en skyddande kraft – ett tecken på att något gjort ont, att något överskridits. Den är ibland svår att skriva om, men kan öppna viktiga dörrar.

✏️ Vad har gjort dig riktigt arg – men som du kanske lärt dig tysta ner?
✏️ Vad finns bakom ilskan – sorg, gränser, besvikelse, styrka?

Skriv fritt här:

4. Försoning – att skriva sig fram till frid

Försoning handlar inte alltid om att förlåta andra. Det kan också handla om att acceptera det som varit, att släppa taget om hårda krav mot sig själv.

✏️ Finns det något i ditt liv du längtar efter att försonas med?
✏️ Vad skulle det innebära att ge dig själv frid i den frågan?

Skriv fritt här:

– Denna kurs är saklig, innehåller mycket humor och konstnärlighet. Dramaturgin gav mig kunskap och förståelse för hela berättelsen och även för filmskapande. Samtalet kring berättelseskelettet ingav förtroende, mod och återspegling. Enneagrammet var något helt nytt att ta med som kan bli mycket spännande. Stämningen i gruppen har varit välvillig, stödjande och omfamnande. Sammanhanget har givit STORA möjligheter till att ta fram svåra händelser. Bättre kan det inte bli. Tack, kära Veronica!
Pia Armander, pensionär och kursledare, Järna