Bildkorten säljs i Sverige via Bildkort.nu

Tack för alla vackra texter!

Så många otroligt vackra texter har kommit in. Jag har valt ut ett antal av dem där det går att ana kopplingen mellan texten och de tre bildkorten. Vinnarna delar på 1:a pris

Vinnartexterna finns längre ner på sidan!

skrolla ner för att hitta alla texterna.

Uppgift

Tolka bildkorten ovan och skriv en miniberättelse, dikt eller en reflektion där akvarellerna är utgångspunkten. Använd orden LJUS, SANNING och TIDLÖSHET. Du kan böja orden och du skriver dem med VERSALER i texten. Inför ditt skrivande, inspireras gärna av tidigare vinnartexter från 1 oktober & 1 november.

Koppling mellan texten och bildkorten

Den som läser din text och ser bildkorten samtidigt, ska kunna ana att det finns en koppling mellan din text och motiven.

Klistra in din text i formuläret nedan

Lägg in din text och dina kontaktuppgifter i formuläret längst ner på sidan.

Max 100 ord

Din text får innehålla max 100 ord.

Vem kan delta i tävlingen?

Minimiålder för deltagandet är 18 år.

Ett bidrag per deltagare

Du kan endast skicka in ett bidrag till tävlingen. Skriv in texten i formuläret längst ner på sidan. Jag förbehåller mig rätten att korrigera små missar i texterna.

Minst 5 vinster

Minst 5 vinster/presentkort delas ut, värde 300 kr/st. Denna tävling presenterar 14 vinnartexter. Presentkortet låter dig göra en fotobok eller en bok med endast text på Solentro. Frakt tillkommer.

Läs mer om att göra din egen bok på Solentro.

Deadline 1 december

Deadline för tävlingen är 1 december 2025.
Vinnarna utses av mig, Veronica Grönte.
Beslutet kan inte överklagas.
Texter med vinnarnas namn publiceras i Inspirationsbrevet från Författarskola.se samt på Facebook.
Varje vinnare får dessutom ett personligt meddelande via mail.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Skrivartävlingen arrangeras av Författarskola.se

Jag som inbjuder till tävlingen heter Veronica Grönte, är skrivarkursledare sedan drygt 25 år, med utbildning i TV- och videoproduktion samt lärarlegitimation. Författare till skrivhandledningen Pennvässaren – Dramaturgi som verktyg för bra berättelser, där Pennvässarmetoden presenteras. Boken är utgiven på Studentlitteratur 2002. Foto: Marita Olsson
Här berättar jag lite om mig själv och vad jag vill hjälpa dig med. Se film om grundkursen – intervju från bokmässan.

Läs om hur jag kan hjälpa dig i ditt eget skrivande.
Läs om skrivarkurserna.

pennvassaren_2

Läs om min skrivhandledning, Pennvässaren, utgiven på Studentlitteratur. Har du frågor, maila mig: veronica@forfattarskola.se

Vill du gå en skrivarkurs?

Under hösten inbjuder jag till skrivarkurser i mitt hem i Nässjö.

🔹 Allmän grundkurs 20-22 februari • Klicka här!

🔹 Skrivarretreat med coachning 4-8 mars • Klicka här!

🔹 Allmän grundkurs i nordvästra Skåne 21-24 maj • Klicka här!

🔹 Skrivardagar/Skrivarretreat i nordvästra Skåne 27-31 maj • Klicka här!

🔹 Återkommande kostnadsfria Författartimmen • Klicka här!

🔹 Läs mer om de olika skrivarkurserna genom att Klicka här!

Vill du veta mer om skrivarkurserna?

Skicka mig ett mail, så bestämmer vi en tid då vi kan prata en stund i telefon.
E-post: veronica@forfattarskola.se

❤️ Bildkorten blir fantastiska julklappar! ❤️

Bildkorten fungerar som små gnistor av fantasi – perfekta både under julens mysiga stunder och årets alla andra dagar. De förenar barn och vuxna i inspirerande och ibland helt galna berättelselekar. Ett kort kan bli starten på ett äventyr med sjungande vargar, pratande gröt eller en sjungande plåtburk vid trottoarkanten.

Oavsett om ni sitter runt granen, i soffan eller vid köksbordet skapar bildkorten skratt, samarbete och magiska historier som ingen vet hur de slutar.

En julklapp som fortsätter ge – varje gång ni drar ett nytt kort!

Klicka här för att upptäcka vilka olika bildkortslekar som finns att beställa.
Klicka här för att se vad bildkorten kan användas till.
Klicka här för att läsa om bildkortens bakgrund.

Bildkort från OH-serien. © OH-verlag

Vinnartexter

✏️

– Gör du också samhällstjänst?
Tomas ropade frågan till mig medans han sprang över golvet i sin TIDLÖSA outfit och började klättra på stegen upp mot LJUSET på takterassen.
– Kom igen, häng med!
Jag följde efter honom och när vi kom upp stod Nisse där med en duva i famnen.
– Den har varit skadad, sa Nisse medans han varsamt höll upp duvan mot himlen så den skulle kunna flyga iväg.
Tomas och Nisse var fullt fokuserade på fågeln men mina tankarna snurrade och jag hoppades att Tomas inte skulle fråga igen, Jag visste inte om jag var beredd att berätta SANNINGEN.

Anna-Karin Bäck, Billdal

✏️

Spring, säger de. Han springer från SANNINGEN, i hopp om att finna LJUSET. Det han inte vet är att det är omöjligt. Klättra, säger de. Men stegen är oändlig, ju mer han klättrar desto längre har han kvar. Ordet TIDLÖSHET får en ny innebörd för honom. Insikten får honom att krypa ihop. Ge upp, säger de.

Johanna Sundin, Kilafors

✏️

Jag når aldrig LJUSET. Jag springer, klättrar och flyger men når aldrig fram. Lögnerna håller mig tillbaka men jag kan inte säga SANNINGEN. Ingen skulle förstå. Men hon säger att det kommer bli bättre om jag lättar min börda. Tror jag verkligen på det? Kanske. Kanske inte. Om jag fortsätter vet jag i alla fall vad som kommer hända, det är skönt. Jag tror jag vill att TIDLÖSHETEN ska sluka mig helt och aldrig visa mig för världen igen. Men hon skulle dö av sorg. Jag kan inte göra så mot henne. LJUSET får vara ouppnåeligt.

Ida Stäring, Hammarö

✏️

Vit duva
Vilar mot mitt hjärta
Säg, såg du LJUSET
Medan du flög
Mina vingar är klippta
Jag längtar
Vill hitta
Klättrar på en stege
Utan ände
Mot min SANNING
Springer iväg
In i en gulvit
TIDLÖSHET

Judit Béres Lagerquist, Hisingsbacka, Götebor

✏️

Åter igen ett pip, vad var det? Tyra stannar upp. Försiktigt backar hon emot det hörnet där ljudet kom ifrån. Igen! Nu tittar hon upp emot taket, och mellan brädorna ett LJUS. Det lyser på vinden. Kan det vara så? Sakta och med andan i halsen tar hon fram stegen. Väl uppe på vinden ser hon den direkt. Där står den lådan! Pappa hade talat SANNING.
Med varsamma händer lyfter hon det lilla knytet som ligger i lådan, ler och säger.
Välkommen tillbaka min mjuka vän.
Känslan av TIDLÖSHET kommer till henne, då hon viskar.
Är det du?

irene Lillehammer, Bromma

✏️

Famlar i mörkret
Ser LJUSET i tunneln
Håller ett krampaktigt
tag om SANNINGEN.

Historiens vingslag
flyga fritt
medan skuggorna
dansar längs väggarna.

Känner TIDLÖSHETEN,
hur någon flåsar mig
i nacken.
Vänder mig om
Möter min egen spegelbild

Therése Gustavsson, Karlsborg

✏️

I rummets mörker springer jag,
med hjärtat öppet mot ett LJUS,
en ed,
en tyst försäkran:
att världen ännu andas.
Världen ännu andas.

En stege träder fram i tystnad,
pinnarna ojämna,
råa av SANNINGEN,
och varje steg,
är ett beslut,
ett steg mot höjden,
att fortsätta,
att fortsätta uppåt.

Där ovan väntar en omfamning,
en omfamning
som raderar tidens linjer,
en mildhet,
ett mjukt sken,
där TIDLÖSHET finner ro i två armar,
i två armar som bär.

Och jag förstår:
ljuset var aldrig långt borta,
det var jag som äntligen vågade se,
äntligen vågade,
äntligen se.

Nasrin Shakely, Stockholm

✏️

ledde henne framåt, hon hörde ett jamande, det tycktes härröra från trädet där i hörnan av trädgården.
Hon skyndade dit för att se vad som stod på.
Där blev hon i SANNING överraskad när hon vände blicken uppåt mot granens täta grönska. Där såg hon Maja, sin katt.
En fågel satt på marken vid trädets stam, till synes ur stånd att flyga iväg. Hon lyfte försiktigt fågeln, klättrade upp på stegen som hon ställt vid trädet och höll ut armen där fågeln vilade. Den prövade några vingslag, lyfte sina vingar och flög överraskande iväg i en slags TIDLÖS grace.

Birgitta Thole, Visby

✏️

LJUSEN slocknade och ridån föll över scenen, ett spektakulärt avslut på dramat. Publiken applåderade häftigt, de älskade det. Pjäsen var TIDLÖS, hade spelats om och om igen sedan grekerna uppfann komedin. När salongen tömts klättrade teknikern upp bland strålkastarna i taket och tog duvan i sin famn, hon som släppts iväg i sista scenen. Det var SANT som ryktet sa, att duvan efter sitt scenframträdande alltid flög till samma plats och väntade där tålmodigt på att bli nedplockad. Liksom vilken divig skådespelerska som helst, tänkte hon inte göra allt själv.

Victoria Niwhede, Malmö

✏️

Jag springer för att marken bakom mig alltid rämnar. Inget jag lämnar vill riktigt släppa taget.
Framför mig fladdrar ett LJUS svagt, som ett löfte jag inte vågar tro på. Jag följer det ändå, för alternativet är att falla.

SANNINGEN är att jag klättrar utan att veta om stegen håller. Allt skakar, även jag.
När mörkret blir för tungt pressar jag ansiktet mot den enda värme jag har kvar. Mozart spinner, som om världen inte angår oss.

I den TIDLÖSHETEN försvinner jag en stund.
Det är den enda flykt jag har.

Anna Tubenius, Valbo

✏️

Skuggorna fladdrar hotfullt över muren. Jag vågar inte titta bakåt. ”Framåt, uppåt, mot LJUSET.” Upprepar mantrat ordlöst för mig själv. Greppar den rostiga stegen. Metallen känns kall mot min varma hud. Mitt öde är TIDLÖST. Så många gånger förr har människor flytt i skydd av mörkret. Så många gånger än kommer det ske. Efter klättringen fortsätter jag springa. Snubblar över något i mörkret. En duva, skadskjuten. Jag håller den ömt, tätt intill mitt bröst och viskar tröstande ”Ge inte upp.” En ensam tår rinner sakta nedför min kind. Ber att jag själv en dag ska tro att orden är SANNA.

Veronica Frendin, Mullsjö

✏️

Lögnernas mörka ridå faller över SANNINGENS skog
falska påståenden löper amok
de förtalar, hånar och jagar såsom de själva behagar.
De river, sliter och driver fram tårar,
du är vid liv men sårad, hopkrupen och orkeslös
omringad och skärrad utav dystopins tvivel,
smärtans svärtade sotflagor faller över dina tomma knappnålsögon.
Himmelskt LJUS strålar, hoppet vrålar; Ge inte upp! Var stark!
En ängel utan vingar greppar livets oförutsägbara stege och häver sig upp.
Steg ett; Omfamna de svaga.
Steg två; Läk det som skadats.
Steg tre; Älska och få kärlek tillbaks.
Blytunga lögner släpper taget, du fri, TIDLÖS och fjäderlätt.

Sofia Skogsvilde, Falun

✏️

Jag vill flyga högt mot en himmel med öppet hjärta. Vila ömt i din famn utan att tänka på morgondagen. Och där på en stege kommer jag klättra för att samla drömmar som svävar i rymdens TIDLÖSHET. Stjärnorna blir platsen jag rymmer till när mörkret tvingar sig närmare, faller över som ett draperi. Jag vill flytta på moln så LJUS strömmar likt vattenfall i tät regnskog. Det finns inget avstånd så länge vi älskar. En inre viskning från jorden. SANNING är att i din famn blir allt möjligt. Som att träffa en ängel.

Nina Stjernqvist, Växjö

✏️