» Samtal om olika dramaturgiska hållpunkter har hjälpt mig föra en berättelse framåt och hitta en röd tråd. «
Bildkort – övning i Inspirationsbrev 5 januari 2025
Läs mer om bildkorten Habitat.
Stort tack till er som skickade in texter!
Utgångspunkten:
- Titta på bilderna. Skriv av dem genom att du tolkar dem. Arbeta från vänster till höger.
- Placera de 3 orden nedan på olika ställen i texten. Du kan böja orden om du vill.
Ord: VÄCKARKLOCKA, PLÅSTER & FÖRKYLNING.
Du skriver de tre orden i VERSALER i din text. - Sätt klockan på 5 minuter och skriv din text, max 150 ord.
- Läs igenom och redigera texten.
Ljud: Låt gärna ett ljud förstärka huvudkaraktärens upplevelse.
Lukt eller doft: Fördjupa händelsen med en lukt eller en doft om du vill. - Skicka in texten i vändande mail, senast 8 januari.
- Upp till 5 texter publiceras i nästa inspirationsbrev och belönas dessutom med ett presentkort från Solentro, värde 300 kr. Med presentkortet kan du göra din egen bok, antingen en textbok eller en fotobok.
✏️
Larmet från VÄCKARKLOCKAN fick mig ur sängen. Vid lunchtid parkerade jag min gula cykel utanför stugan. Granskogen doftade i värmen och påminde om tjugondag knut när julgranen städades ut. Jag drog in den friska luften i lungorna och andades ut. En hel helg långt från jobbet i elektronikaffären och framförallt långt från kvinnan i affären bredvid som försökte hålla växterna inspärrade. Hennes butik kändes som ett fängelse. Hon gjorde mig matt med allt sitt prat. Helst skulle jag vilja sätta ett stort PLÅSTER över hennes mun eller skicka på henne en FÖRKYLNING som fick henne att stanna hemma en vecka eller två. Jag kände mig inte stolt över mina tankar. Folk fick väl vara som de ville, eller? Många skulle nog tycka att jag var knäpp som helg efter helg ensam begav mig till skogen för att rulla ut mitt liggunderlag, lägga mig på rygg och stirra ut i rymden.
Carina Lindby, Visby
✏️
Någonstans i hennes inre ringde en VÄCKARKLOCKA. Maskinernas surrande var sövande och nästan lite meditativt. Fiskarna rörde sig på datorskärmen. Såg nästan riktiga ut. Precis sådana måste farmor haft i sin damm utanför timmerstugan där nere på jorden. Som pappa försökt fiska fast han inte fick… Åh vad hon önskade att hon hade fått vara med på den tiden!
Istället satt hon här, i kontrollrummet, med sällskap av ett minimalt bonsai-träd och fem virtuella fiskar?! Hon ryste till och svepte kimonon tätare om sig. Det kändes svalt i rummet. Hon höll väl inte på att få en FÖRKYLNING? Nej, det var antagligen bara värmeaggregatet som kopplat ner för kvällsladdning. Om några timmar skulle det bli bättre igen. När solen var tillbaka på den här sidan.
Hon pillade förstrött på ett PLÅSTER på armen. Genom fönstret var hela himlen upplyst av satelliter och andra rymdstationer. Som stjärnor i natten. Så vackert.
Catrin Gärdlund, Malmö
✏️
Det var tidigt på morgonen som VÄCKARKLOCKAN ringde och jag studsade ur sängen, idag var den stora dagen. Dagen då min resa till Japan äntligen skulle bli av. Mitt intresse för bonsaiträd var sedan lång tid tillbaka och i min lilla timmerstuga hade jag flera av dem. Snabbt klädde jag mig och i stället för att ta min gula cykel gick jag mot den förbeställda taxin som gick på tomgång och stod och spydde ut avgaser i väntan på mig.
Väl i bilen klämde jag fingret i dörren och det började blöda, vänta sa chauffören jag har ett PLÅSTER här någonstans. Han rev runt i handskfacket samtidigt som han nös. Han log ursäktande mot mig och sa att han dragit på sig en FÖRKYLNING. Väl på flygplatsen satt jag på cafét och tittade in i väggakvariet och nynnade med i låten Satellit som strömmade ut ur högtalarna.

✏️
Dörren till timmerstugan slog igen och hon vred om nyckeln i låset. Luften kändes
frisk i de FÖRKYLDA näsborrarna när hon stegade ner i den klafsiga gräsmattan.
Hon tvekade mitt i rörelsen när hon svingade benet över cykeln. ”Fiskarna!”
Snabbt trippade hon uppför trappan igen och famlade efter nyckeln i fickan.
Hennes blick fastnade direkt på byrån där katten stod redo nedanför. Hon satte på
glaslocket och ställde undan fiskmaten som hon glömt framme i byrålådan. Den röda
VÄCKARKLOCKAN på hyllan visade på 20 över två. Hon greppade bilnyckeln från kroken
på vägen ut.
Hon tryckte in kassetten i den gamla spelaren när bilen hostat igång och glada toner
fyllde bilen.
Nedanför backen stod Liu med ett stort, brunt paket i handen.
”Jag stack mig på en gren när jag slog in miniträdet” sa Liu.
Medlidande mötte jag hennes blick och öppnade handskfacket där PLÅSTREN fanns.
Liu log. ”Mot Planetariet!”.
Sofia Johammar, Hovås